Olle byggde sitt eget garage

Strax utanför Eker i Örebro bor Olle och Eva. Den lilla landsvägen som tar vid alldeles utanför staden, leder fram till deras egenbyggda plats på jorden. Boningshuset blev färdigt 2004. Olle byggde det mesta helt själv, från ritning till färdigt hus.

– När vi träffades trodde jag inte han kunde bygga allt själv. Men det visade sig snart att han var en tusenkonstnär. Han har till och med tagit ner skog som stod här och hyvlat brädor till bygget, berättar Eva när hon står på gårdsplanen mellan det röda boningshuset och garaget.

Garaget som blev större och större

Det är i garaget man oftast hittar Olle. Pensionären som sålt motorrenoverings-företaget sedan några år, men som såklart inte kan låta bli att vare sig meka eller bygga.

– Jag är en sådan där som ska göra nästan allt helt själv, säger han och skrattar. När boningshuset var klart ville jag såklart ha ett garage. Och under byggets gång kom jag på saker som behövdes, så jag fortsatte att bygga. Men det är för litet nu iallafall, det blir ju ofta så när man har prylar, säger Olle.

Men stort blev det. Garagets markplan är ett generöst dubbelgarage med plats för tre bilar. De motordrivna industriportarna från Hörmann är lite rejälare än en villaport, något som Olle är nöjd med. Intill finns ett fullt fungerande kök som gränsar till pannrummet. En trappa upp ryms kontor. Och när Olle fick en snilleblixt under bygget blev det visst en våning till. Längst upp i garaget, i en tornbyggnad, ryms bastu och dusch med en stor balkong.

– Men när jag stod där uppe och skulle bygga helt själv ångrade jag tornet litegrann. Det är inte lätt när man inte har någon som håller i när man bygger på höjden. Men visst är det mysigt att klättra upp på fredagskvällarna för en bastu och lite filosoferande, säger Olle

Renoverar gamla amerikanare i garaget

I billyften på markplan hänger det senaste projektet. Och en av anledningarna till att Olle vistas mycket i garaget. En Packard Caribbean från 1956 som för tillfället inte ser mycket ut för världen. Snart ska den kolsyreblästras och plockas isär och målbilden för den icke insatte känns långt borta. Men resultatet kommer bli lika fläckfritt som bilen som står strax bredvid, även den en Packard från 1956. Två månaders intensivt renoverande gjorde att den röda skönheten, av modellen Four Hundred, återfick sin forna glans.

Intresset för bilar – och gärna de gamla amerikanska – har följt Olle genom livet. Både i arbetet och på fritiden. På senare år har han fastnat för just fabrikatet Packard. Mekaniken i de förhållandevis ovanliga bilarna fascinerar.

– Den första bilen jag köpte var en Ford Customline från 1955. Det var på sextiotalet och jag var 14 år. Sedan dess har nog ett hundratal bilar passerat. Men jag har importerat och sålt vidare, det är det här jag gillar att göra, berättar Olle.

Garaget är ett andra hem

Hustrun Eva kikar in i garaget en sväng. Hon berättar att på kvällarna får hon allt leta efter Olle. Om han inte är i garaget är det något annat projekt på gång.

– Det skulle aldrig gå att bromsa Olle. Och det finns det ingen anledning att göra heller, det här är ju en livsstil och ett fantastiskt roligt intresse, konstaterar Eva innan hon ger sig ut på en promenad.

Olle skrattar och kan inte annat än att hålla med.

– Ibland känns det nog som att jag bor här ute i garaget. Men det är tur att vi är två självständiga ensamvargar med egna intressen. Och de fyra Packard-träffarna om året ser vi båda fram emot. Då tar vi Packarden och drar iväg en långhelg för att träffa andra entusiaster, avslutar Olle.